Dans är kärlek
Jag lever för dansen, här kommer ännu en kärleksförklaring. Läs ni som orkar.
Jag mådde inte helt bra idag när jag kom hem, strul och så vidare. Glömde bort lyckan i skolan, så jag bestämmer mig för att göra en stor kopp te och sätta mig ute på vår balkong för att rensa huvudet med lite musik i öronen. Jag sätter på den underbara låten forever med Chris Brown, och jag får ett stort leende på läpparna igen. Jag får upp en grym koreografi i huvudet (som vanligtvis brukar stanna där) och jag kan inte sluta le, jag sitter nästan och skrattar där ute själv. Jag ser en stor scen, nersläckt ljus och strålkastarna på mig och Saga. Musiken sätts igång och alla blickar är på oss. Jag var då tvungen att gå in igen och ner för att dansa till högsta volym, det låter skitskumt men jävlar vad bra jag mår av att dansa. Mitt självförtroende har stärkts nu också när jag kommit in i den bästa gruppen inom dans inom "studieförbundet vuxenskolan" här i Huddinge. Gosh, jag älskar dans. förstår du det?
Forever - Chris Brown
