dansoholist!

För ett år sedan, exakt så trillade jag och Kaisa på moppen för att hon fick för sig att kittla mig när jag körde! (ja, vi började bråka på moppen..) Så nu har jag ett stort ärr på armen som kommer att synas hela livet och idag ska jag kanske åka moppe igen, jag hoppas för guds skull att ingenting händer! Hur är ni, är ni skrockfulla? Jag är och kan t.ex inte lägga nycklarna på bordet eller gå på A-brunnar (det börjar dock bli bättre nu) Men jag har ändå i bakhuvudet: "tänk om jag trillar och dör nu!?" Osv. Haha, men det har jag fått av min mamma, trots att hon nu inte brukar bry sig, som hon gjorde förut. Jag får också försöka träna bort min rädsla för allt.